Blogg

Rally

Innan jag berättar om Rally, vill jag bara säga att jag älskar verkligen alla mina pudlar. De är alla unika och har sina specialiter och sin speciella funktion i flocken och familjen.

Rally är en enorm sorg för mig. Inte bara att vi förlorat en familjemedlem, utan jag har förlorat min andra halva. Vilken för vissa säkert kan låta konstigt, men ag vill berätta lite om Rally och vår vardag tillsammmans. Ett sätt för mig att sörja...

På morgonen kom hon alltid ålandes i sängen på min vänstra sida. Slickade hela ansiktet och halsen dyblöt, sen la hon huvudet över min hals och vi bara myste en stund. Vid frukost var hon nästan alltid vid min sida eller väldigt nära. Oftast hämtade hon en "present",( en sko, leksak, tidningetc) för att få byta den mot en smakbit på min smörgås. Klassiskt Rally-knep för att få smaka. Vid promenaddax var hon alltid redo att plocka upp när jag tappade en bajspåse, nycklar, vante eller ett koppel. Det händer ofta eftersom värken gör mig fumlig. Tappade jag greppet om ett koppel ute under promenade, observerade hon det och plockade upp och gav mig det åter. Flexi som vanligt. På förmiddagen äter jag oftast yougurt och musli. Rally väntade alltid tålmodigt vid min sida, liggande eller om hon tyckte jag tog lång tid på mig, sittande, bara för att få diska skålen och sen bära den till disken. När jag plockar i eller ur diskmaskinen, smög hon alltid ljudlöst dit och satte sig för att snabbt kunna hjälpa om och när jag tappade något. Rally kunde ligga nästan vart som helst i huset tappade jag något, hörde hon det. Kommandon behövdes sällan. Mina skor eller tofflor letade hon upp på ett nafs. Hämta mobilen ingen konst. Alldeles på egen hand började hon för många år sedan duka undan matskålarna när de andra hundarna ätit klart. Även hinkarna(mina hundar har färgglada plasthinkar som matbars) lärde hon sig samla ihop. Vid tvättdags fanns min trotjänare där. Räckte mig den blöta tvätten vid upphängning. Plockade upp de strumpor som tappades och vid ihop plockning av torr tvätt bar hon Majas tvätt till Maja, (med hjälp av Vera och Saffi ibland). Hämtade jag något i frysboxen nere, var hon alltid beredd att bära. Särskilt om jag tog en sked och en skål, då vankades det glass. Hon ÄLSKADE glass! Vår ordlösa kommunikation är svår att beskriva. På arbtet lärde jag mig snabbt att när Rally var med, hade jag mycket mindre ont när jag gick hem. Hon märkte på mig när jag suttit stilla för länge och behövde pause. Något jag själv har väldigt svårt med. Jag ska ju bara göra klart. Rally kom och la huvudet i knät,  pussade eller duttade på mig med nosen för att uppmärksamma att nu är det rast. Vid dukning eller avdukning kom Rally som ett skott, ibland med hjälp av Vera, dukades borden i en hast. Varje kväll tar jag en kopp te. Rally låg oftast någonstans och sov, men när jag började med teet, då kom hon på stört. Satte sig, väntade på att bära fatet  till tekulan. Tog det glatt i munnen, gick före mig en bit, väntade in mig och fortsatte in i TV-soffan. Upp i soffan, satte sig fint intill mig och lämnade fatet. Satt sedan nära, nära för kanske skulle matte äta något gott. Var jag ledsen eller slog jag mig kom Rally som ett skott. Erbjöd tröst och hjälp. Hon märke när jag hade mer ont än vanligt en dag och höll sig då närmare mig än annars. Rally var en stor tik med lika stort hjärta. Hon älskade stort och mycket. Hon kunde nästan pussa ihjäl en. Hon trodd hon var hälften så stor som hon egentligen var. Hon älskade att sitta i knät, med alla sina 25 kg. Hon ville vara nära. Tryckte sig verkligen intill och in tätt mot halsen. Rally var en pajas, i den bemärkelsen att hon roade oss alla med sin personlighet, sina tokryck och sin charm. Hon har lämnat ett sånt enormt tomrum, att jag känner mig ensam, trots min fantastiska Maja. Underbara Ida, Alva, Vera, Bliss och GrandPrix. Jag hoppas ni förstår hur jag menar när jag skriver så.

Vila i frid min Rally, och TACK räcker inte för att beskriva det du gett mig. Jag är så ledsen att jag inte hann tacka dig innan du försvann från oss. Jag är så ledsen att vi fick så få år tillsammans, men jag vill inte byta dem för alla miljoner i världen. Jag hoppas du nu är tillsammans med Nicke, Saffi och Håkan. Vi ses där!

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...

Anna L | Svar 05.06.2014 01.19

Tänker på er!! Det gör ont i själen !...Krammm<3

Marie B | Svar 27.05.2014 01.09

❤️

Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

22.08 | 10:08

Hej
Är intresserad av att ställa mig i valpkön.

Mvh/Lotta

...
16.07 | 14:57

Min lille Hebbe💙 Bosses lillebror!

...
26.06 | 13:13

Nej, tyvärr gick hon tom :(

...
25.06 | 19:18

Är Bonnie med valpar?
Kram

...
Du gillar den här sidan
Hej!
Prova att göra en egen webbsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS